http://open.spotify.com/track/4tABZngfyleLXr5wxHgRxZ
Nu susar det nämligen tillfredsställande i mitt huvud. Snöflingor faller stora och fluffiga i den orangea gatlyktans sken utanför fönstret. Jag stirrade precis på den för att fundera över hur man stavade orangea och om man inte för att förenkla saker kunde kalla den gul istället. Det kunde man inte, och nu har jag en irriterande ljusfläck som dansar kring mina fingrar på tangentbordet.
Jag hör en kinesisk kvinna som pratar i telefon utanför rummet, känner en begynnande hunger som ska botas med matlåda snart, och är nöjd och glad över dagen. Jag ser lite sliten och matt ut, men lycklig. Jag tror jag ser lite ut som en doktorand! Det är jag alltså inte, utan bara exjobbare. Galet mycket lägre status. Men man kan ju inte hjälpa att man ser lite coolare ut än man är. Till och med koftan känns rätt! Glåmig, intellektuell och läcker tänker jag.
Om man skulle komma och hälsa på mig och Sara på Chalmers så får man först få en ordentlig vägbeskrivning till vår korridor. Väl inne i korridoren möts man av en tystnad lätt perforerad med lågmälda röster som talar diverse olika språk. Då är man i en korridor som tillhör Miljösystemanalys. Här sitter lite alla möjliga människor, andra exjobbare, och vi.
Framme vid vår dörr skulle det första man fick syn på vara Sara. Och vår postit-vägg.
Sen skulle man öppna dörren lite mer och få en uppfattning om att rummet var ganska litet. På den tomma stolen mittemot Sara brukar jag sitta.
Man skulle ganska snabbt känna att vi hade det ganska trevligt där vi sitter. Det skulle bero nästan helt på Sara och fruktskålen och kanske på att vi har det lite hemtrevligt stökigt.
Om man var jag när det kom någon och hälsade på skulle man se den här sköna vyn. I den lilla burken bredvid fruktskålen finns det choklad. Det behövs ganska ofta faktiskt. För att fira eller muntra upp!
Sara är på grymt bra humör idag, liksom jag. Vi började en harmlös diskussion som resulterade i att vi styrde upp början till strukturen för vår frågeställning, avgränsning och våra metoder. Det bara flödade på, whiteboarden hade ingen chans att försvara sig!
Så nu vet vi rätt mycket. Visade det sig. Om hur vi ska göra. Typ. Lite är det ett problem att jag råkade kopiera upp upp bara en pytteliten bit ur kartboken vi fick låna. Så vi har lite begränsade valmöjligheter när det gäller vilken region vi ska ta oss till.
Men jag tänker att vadå, så är det väl bara med vetenskap ibland. Begränsande faktorer stöter man på alltsomoftast. Peppen ligger kvar över Saras dramatiska sorti för en liten stund sedan. Glatt flängande med halsduk och vantar framförde hon en vokal variant av dagens soundtrack. Sen vips var hon borta. Jag äter matlåda och inväntar att gå och träna.
Vi är jävligt bra idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar