En afrikakomposition

Här börjar bloggen! 

Just nu sitter jag hemma med Leonard Cohen i öronen och en påse rotfruktschips inom nära räckhåll (det var gott faktiskt, jag provade för första gången idag). Stämningen är lugn och mysig. Leonard är släpig och förtrollande. Jag sitter uppkrupen på en köksstol vid datorn med en tjock tröja på mig för att motverka kylan i det dragiga Kollektivet Lyckan i Kålltorp. Jag försöker tänka mig Afrika. 

Om lite drygt en månad kommer jag stå på afrikansk jord. Med mig kommer jag ha en härlig rödhårig person som heter Sara. Hon är nämligen den som ska skriva examensarbete med mig innan sommaren är slut. När examensarbetet (eller exjobbet) är skivet och godkänt, och jag har fått några gamla labrapporter godkända och Sara har plockat ihop nån extra kurs som saknas, då har vi båda en civilingenjörsutbildning i elektroteknik. Sara har dessutom en Master of Industrial Ecology och jag har en Master of Electric Power Engineering. 

Men exjobbet är inte skrivet än. Det har förberetts sedan i början av sommaren, då Sara och jag beslutsamt möttes i Saras studentlägenhet, inmundigade inspirerande våfflor och vin och gjorde en jätte-mindmap på ett papper över hela golvet. Jag tror bubblan som hette "Afrika" var långt ner till höger. Vi hade jättemånga andra idéer om hur man skulle kunna kombinera våra specialiseringsområden, men till sist blev det Afrika. Tänk att det blev det!

Exjobbet heter än så länge ”Utilizing small scale hydro power to boost electrification in remote areas of Mozambique”. Det kommer säkert att ändras mot slutet. Det det betyder är i alla fall att vi ska undersöka potentialen för att installera små lokala vattenkraftverk i byar som inte har el, och som inte kommer att nås av det elektiska huvudnätet på åtminstone fem år. Att installera ett vattenkraftverk är dyrt, även om det är litet. Man måste vara så säker man kan på att det kommer bli bra.

Så här kan man tänka sig ett småskaligt vattenkraftverk, bara för att ha en bild:

Nu har vi hållit på i drygt en vecka med förberedelser, handledarmöten, och starten på en lång litteraturstudie. Det är väldigt väldigt roligt! Jag är mycket nöjd över att vi har ett eget rum, för det första. Man kan förvara saker där, man kan göra det mysigt och personligt, man behöver inte flytta på sig för någon annan. Och framför allt – man kan sätta upp saker på väggarna!

Jag har längtad efter den här strålande ursäkten att få göra en postit-vägg! Moa gör ju sådana hela tiden, det har verkat så kreativt och organiserat och effektivt. Nu har vi vår alldeles egna postit-vägg på vårt rum. 

Färgkoderna är orange för litteraturstudie, gul för att producera något, rosa för att fixa något och grönt för att kontakta någon. De blå lapparna är specifika artiklar att läsa. Varje vecka flyttar man lappar från "Att göra" till "Den här veckan", och sedan varje dag vidare till "Idag" följt av "Klart".

Tittar man lite noggrannare kan man upptäcka en meta-lapp. 

Jag tänker nu tillåta mig att göra några spådomar om hur det kommer bli. Så kan juni-Kajsa se tillbaka på februari-Kajsa och le lite överseende och säga ”Åh, så lite du vet lilla vän”.

Första blogginlägget i Mozambique:

Ljudintryck: Sara som knapprar på tangentbordet.

Synintryck: Mörkt, med en liten lampa.

Doftintryck: Varmt och nån sorts växt.

Känslointryck: Värme, kanske obehagligt.

Topplista under resan:

Häftigaste upplevelse: Något djur.

Bästa konversation: Ett oplanerat möte på landsbygden.

Värsta missöde: Datorproblem.

Svårast att lämna: Tempot.

Lättast att lämna: Svetten.

Så kommer det bli!

Bloggens första inlägg får avslutas med en födelsedagspresent till mig från Elin, Jakob och Peter. Det är en musikvideo om… saknad och sabotage? Den gjorde mig väldigt glad i alla fall, och jag vill gärna dela den!

På måndag ska jag fota vårt coola rum.

Ha det gott!